Min mamma och jag
Ett ämne som gör ont…
På måndag 30 juni är det 8 år sedan den dagen då hon *poff* försvann från denna existens…
Finns det ett liv efter detta? – Jag vet inte..
Vad jag vet är att hon ”kontaktade” mig några timmar efter olyckan.. genom mobiltelefonen.. ja, inget samtal eller sms- utan genom att hennes nummer hela tiden kom upp i adresslistan när jag försökte hitta någon annans nummer..
Döden ja.. den som man inte pratar om i Sverige.. Det som man ignorerar och tycker att sorgen minsann ”ska gå över med tiden” – Det kan ajg säga att det inte gör.
Jag ”ser” ff min mamma på stan i olika personers likhet med henne.. frisyrer, kroppshållning mm..
Hörde Markus Birro prata på radion igår- om att varför är vi inte rädda för tiden innan vi föddes när vi är så rädda för döden? det är ju i princip samma sak… Tål att tänkas på..
Grejjer är väl det att vi inte vet vad det är.. och att döden är någon som komma skall.. och vi inte har något minne av det som var innan vi föddes..
Hur som helst, jag har ännu inte tacklat mammas död fullt ut och vet iten om och när ajg kommer att klara av att göra det…
Min mamma som barn
det lustiga är att min systerson som är 4 år är mycket lik henne…