Det är roligare att vara glad!
Det var väldigt länge sedan jag skrev i denna blogg. Dels för att jag har en annan blogg som jag skapade för Knus vilket är en duo jag har tillsammans med min sambo Johan och dels för att de sociala medierna tar för mycket av min tid.
Men eftersom jag en gång tänkt mig en blogshop/bloppis här, så är det därför jag är här nu.
Vi har rensat förråd idag och jag har tatt beslutet att det är dags att börja sälja av en del av mina saker.
Ja, vi har satt Asterix, Mandel och Timo.
Däremellan två sorters bondbönor, purpurböna, käferbohnen, gul störvaxböna och rosenböna.
Tidig och sen morot nantes och röd morot.
Svartrot, rödbeta, kålrot, grönkål, kålrabbi, mangold, portulak, kronärtskocka, jordärtskocka.
Gul lök, vitlök purjo, salladslök och gräslök.
Squasch och spaghettipumpa.
Ringblomma, timja, oregano, libsticka, citronmeliss, persilja, salvia, pepparrot, malört, två sorters basilika och myntha.
Ja, å då har vi en hel del fröpåsar kvar..
Och inte att förglömma alla tomatplantorna som nyligen flyttat ut i växthuset!
Det som redan tittat upp i landet är potatisar, morot, svartrot och bönor! UNDERBART!!!
Javisst ska man acceptera sin lott i livet, man kan inte ändra på det som skett.
Men det kan ändå göra ont.
Det GÖR ont av att se att mina syskon har en fin relation och att jag inte är med i den gemenskapen.
Det är inget att göra åt då jag varken fått växa upp med min mamma eller min pappa utan i den styvfamilj där min mamma placerades från ett barnhem när hon var ett år.
Jag växte alltså upp hos min styvmormor.
Mamma fick senare tre barn till som vuxit upp tillsammans som syskon, och pappa fick två döttrar till som även de växt upp tillsammans.
Nu umgås de såklart som syskon gör och deras barn växer upp som kusiner som känner varandra.
Mitt utanförskap kan jag inte göra någonting åt eftersom den gemenskapen man får när man växer upp tillsammans inte finns för mig.
Det är en stor sorg.
Jag är inte missundsam mina syskons relation- men ja, jag är avundsjuk och ledsen. Och det tycker jag att jag får vara. Jag är också avundsjuk och har ännu mer sorg över att de fått växa upp med sina föräldrar. Det är nog den största sorgen i mitt liv att jag inte fick lära känna min mamma ordentligt. Den andra stora sorgen är att min far ”inte finns” för mig och aldrig riktigt har gjort det. Honom har jag tyvärr måsta tagit avstånd för för mitt eget välmåendes skull.
Andra taggar i mitt hjärta är när jag behandlas som luft av släktingar när jag tar plats.
Två gånger har detta skett.
Första gången i höstas på en familjetillställning, där jag och min man sjöng och spelade som en liten present under festen. Inte ett ord till vare sig tack eller erkännande eller någonting- bara tystnad.
Andra gången nu under Kulturernas Karneval då en släkting lyssnade tillsammans med sitt barn när jag uppträdde med Knus. Tystnad och inte ens ett leende eller en hälsning eller ett erkännande.
Jag vet att mina vänner och även främlingar uppskattar vår musik eller åtminstone erkänner det vi gör, men att bemötas med tystnad och att ignoreras- det är det som gör mest ont och det gör att jag inte vill umgås med dem för de visar tydliga signaler i sitt sätt att agera att jag inte är värt någonting i deras ögon, och då vill jag heller inte slösa energi på att ”duga”.
Jag är VÄRD respekt och erkännande!
Idag är jag ledig
Solen skiner
vi ska ut i trädgårdslandet
Igår målade vi
med stråke och penslar
Vi kanske räddade livet på en vän som inte mådde bra, istället för att titta på elden som brann
Vi ska elda hemma idag
Grilla korv
Tvätta en maskin och hänga ut att torka på linorna mellan torpet och lastbilen
Solen skiner och människor mår dåligt
Sveriges psykvård är urusel
Piller delas ut, piller som torterar och drogar ner istället för att hjälpa
Idag 2012
Torteras människor av psykofarmaka
Av sk läkare som inte har tid
Som inte tittar på helhten
Som vill gömma och glömma
Idag ska vi samla getbajs på gården
Gödsla växthuset
inför tomatodlingen
Solen skiner
Det är hemligheten med alla goda relationer. Inte bara att vännen är bra. Utan att hen får mig att uppskatta mig själv.
Samma mekanism bakom dåliga. Jag tycker inte om den jag blir i mötet med min ovän.
Denna dag har varit en ickedag. Efter en dryg veckas hård förkyning,ha r dock arbetat i långsam takt. Så gjorde omständigheter att vi blev underbemannade till förberedelserna för Öppen Scen igår. Således fick jag jobba mer än jag borde och har idag varit HELT däckad och har knappt kunnat resa mig från stolen och när jag gjort det så har det svindlat och jag har varit riktigt yr! Obehagligt! Snacka om att kroppen säger ifrån. Ja, den sa ju ifrån redan på plats igår,flera gånger, men jag hade ingen möjlighet att lyda. Fick verkligen betala för det idag. Hoppas jag mår bra imorgon!
och då kan det vara skönt med en sommarhatt!
Min goda vän Eva har designat och tillverkar Uppsalahatten och andra hattar!
Just Uppsalahatten är en av mina favoriter, den är ju inte bara snygg utan även praktisk då den är mjuk och hopvikbar och således går att ta med sig i väskan eller fickan!
Min hatt fick jag av Eva då jag gjorde praktik i hennes hattverkstad och fick bestämma färg själv- grön & rosa!
I webbutiken finns den just nu i färgerna; blå, röd, svart & vit.
Eftersom kullen är stickad i lingarn så är den luftig och skön och inte tät och varm, så den skyddar helt perfekt mot solen!
Så fina garner man kan vinna! 😀
http://garnomera.wordpress.com/2012/03/30/tavling-3/
28 mars, 2016
Kattelinen
Nakenstickaren 