Posts from the ‘Pratat’ Category

Folkskygg & nedstämd

Vet inte riktigt varför
men jag undviker folk.. bara några få jag umgås med just nu
De jag undviker mest är de närmaste.. de som bryr sig mest, nära vänner och släktingar.
Men oxå folk i allmänhet, trivs inte att gå in i affärer heller- om de inte är stora och anonyma, vill helst inte möta människor jag känner.
Det är väl kanske det jag är mest rädd för
Att jag svikit dem på något sätt.. Det blir ju dessutom vatten på kvarnen när de inte hör av sig heller..
ok, någon har hört av sig precis i början..
jag vet att några är besvikna att jag inte berättat om skilsmässan själv
men varför vara besviken på en människa i kris?!

Förlåt

Jag mår inte speciellt bra för tillfället..
har hemlängtan i mitt eget hus..
jag längtar efter att få vara själv hemma i typ en vecka.
Exmaken och jag har ingen lysande kommunikation precis.. mycket tystnad och underliggande problematik som förgiftar hela luften med dåliga energier och vibbar 😦
det tar helt luften ur mig och jag känner mig helt grå inuti mest av tiden, speciellt när jag är hemma.. vilket jag inte är så ofta just därför.

Jag är orolig över var jag ska bo
Jag vill så gärna bo kvar här i huset, mitt hem
Men utan arbete kan man väl räkna med ett hånskratt mitt i ansiktet av banken bara av att ställa frågan om jag kan få lån till att köpa ut D ur huset.
Jag vill ha kvar mitt hem! Mitt hus!
Jag vill absolut inte flytta in till stan igen- hemska tanke!! Jag vill inte ha folk nära inpå vägg i vägg. Jag vill ha skogen inpå knuten och grönska när jag tittar ut gemom fönstret. Jag skulle må riktigt dåligt om jag tvingades in i en fyrkantig lägenhet och stadsmiljö igen!

Hoppas på mirakel

Ett ljus i mörkret är musiken som kommit in i mitt liv, och nya vänner som är av samma sort som jag… lite småtrasiga, lite småknasiga, samma tänk…

Annonser

Tröstshopping

Det var länge sedan jag hittade några snygga klänningar.. men idag hoppade jag in på Myrorna en kortis och hittade 3!! En lång vit med spets och broderi, en lång halterneck 70-tal blommig svart/rött/orange och en grön gammeldax med spets och brodyr. -den vita ligger redan i tvättmaskinen å skumpar runt. Bilder kommer således såsmåningom när de är tvättade och strukna och möjligtvis avkortade för de långa är L Å N G A.

Imorgon har jag en tid hos min arbetsförmedlare, jag hoppas få hjälp att söka ett arbete, kanske med lönebidrag. Det funkar inte att gå hemma arbetslös 😦 det mår jag inte bra av i längden, å längden har varit här länge nu…

Idag var jag dessutom till husläkarmottagningen och blev halvt sjukskriven en månad, jag klarar inte att jobba heltid i nuläget, jag är alldeles för stresskänslig mm (går inte in på alla detaljer)

Glädjer mig åt mina klänningsfynd gör jag iallafall!  riktigt härliga retrofynd är det!

Nytvättad hänger den på klädstrecket under äppelträden, jag ska gå på den ett par omgångar med galltvål för den har tyvärr något som ser ut som rostfläckar, hoppas verkligen jag får bort dem!

 

 

I bakskallen snurrar tankar om framtiden.. jag har varit så glad över huset och min fina klädkammare, att ha plats för allt.. hur kommer det bli sen? Kommer jag ha gästrum så barnen får plats.. Jag vill inte in till stan, jag vill bo kvar på landet.. gärna i faggorna.. vill fortsätta sjunga i Nolmyra band… etc… vill  bo kvar i huset, men har ju inte råd 😦

”Alla som inte tänker/tycker/ser ut som vi, har psykos”

Psykvård 2011

  • Polis hämtar tvångsintagen persom hemma och vill helst inte vänta på att personen ens äter frukost eller packar, verkar helt främmande inför den stress de åsamkar med sin närvaro.
  • Patient utan psykos intagen på psykosavdelning
  • Neddrogning av obekväma patienter som kan tala för sig och ifrågasätter systemet och läkarna
  • Rastgård som på ett hunddagis, 10 minuter/timme. (En kvinna gråter för hon vill så gärna ta en längre promenad- luften är ju så dålig inomhus)
  • Ljusgula tomma väggar överallt, i matsalen en affisch fastskruvad bakom plexiglas, förövrigt nästan tomt på väggarna
  • Mest skrämmande av allt- patient kontaktar sin läkare, läkare tittar i taket, undviker ögonkontakt, står med hårt korslagda armar och verkar mest bli störd av att patienten frågar om sin situation om varför han är där överhuvudtaget
  • Chackbräde finnes men utan schackpjäser

Det är 2011, men psykvården är efter sisådär en 100 år…. Ingen positiv stimulans, ingen musik, ingen konst, dålig luft, överlägsen personal, obekväma patienter drogas (proffsigt med, med ämnen som sitter kvar i ett par dygn), maktövergrepp förekommer i form av härskarteknikerna.

Rubriken kommer från Ekorrmamman  så bra sagt så!

Fick lov att publicera om detta inlägg då något gått snett med kommentarsfunktionen.

Bergochdalbana

om man liknar livet vid en bergochdalbana vet man att efter störtdykningen kommer snart uppförsbacken och snart den fina utsikten tillbaka igen…. Fast ibland funkar inte den liknelsen då livet ofta går upp och ned SAMTIDIGT! Eller så stämmer det ändå om man ponerar att livet är hela ”tåget” och inte bara en vagn.. Då befinner man sig ju på fler platser samtidigt.. som nu

kattungar, kusin och korkskruvar

Vilken helg!

I torsdags hämtade jag upp två av mina barn för bilfärd mot Göteborg där de skulle delta i Metaltown 2011. Själv åkte dit jag för att träffa människor vilket jag också gjorde.

Vi fick sova hos fantastiska Ingemar och Ann-Marie i Bergsjön ❤ och första kvällen (då jag inte skulle hämta barn mitt i natten) bjöds vi på god middag under vinrankan på altanen med vin och prat halva natten (vilket iof sig inte var så smart då jag egentligen behövde sova ut innan hämtnätterna) men det var ju så trevligt!!

På fredagen när jag skulle köra barnen till festivalen ville Forden inte starta- ens med kablar! (det visade sig att vi gjort fel- det fungerade  efter rätt instruktioner) Så snälla Ingemar ställde upp och körde dem dit de skulle och hjälpte mig sedan med bilen. (jag hade mest lust att sätta mig i ett hörn och hyperventilera där ett tag ska jag säga) Jag åkte på kvällen till Lerum och Emil, Magdalena och lilla solstrålen Matilda. Jag hade tänkt åka hem i god tid för att hinna sova innan jag skulle hämta barnen- men det var ju så trevligt å mysigt att jag inte kom därifrån förrän för sent såklart! Bilen startade iallafall! Bilen startade även när jag skulle hämta barnen på natten men jag körde vilse och fel! Herreguuuud vilken rent ut sagt förjävlig stad Göteborg är att köra i när man inte hittar!! Det slutade med att ajg hamnade i nåt slags kontorsområde och stannade på en huvudled(!) för att kolla kartan i ifånen vilket gjorde att en taxichaufför stannade för att fråga- ”Behöver du hjälp eller” på rungande Götteboschka! försökte förklara vägen för mig och körde framför mig den svåra biten och sedan förklarade hur jag skulle hitta sista biten!! Guld till honom!!

Lördagen startade bilen hur bra som helst! Sonen lotsade vägen till  festivalen så vi kom rätt på en gång. Sedan jag släppt av dem fortsatte jag söderut till södra Västra Frölunda och min moster för att hälsa på dem och min kusin Beatrice! så roligt att träffa dem för första gången! Speciellt Beatrice som jag kom mycket bra överrens med på en gång! <3<3<3 Samma sak där- jag hade inte tänkt stanna så länge eftersom jag var så trött, men det gick ju inte att slita sig! Men när jag skulle åka fick mosters man hjälpa mig kabla igång bilen igen… lite nervöst då eftersom jag skulle hämta barnen på natten igen.. men den startade när de skulle hämtas! *phu*
Men jag fick reda på av min moster att min morfar lockig!! Så nu vet vi äntligen varifrån min son fått sina korkskruvar– vi har alltid undrat, alla vi andra i släkten har ju rakt hår!

På söndagen var det hemfärd, men vi åkte inte förrän kl 14 Ingemar kommit hem från arbetet och vi sagt hejdå. Jag hade gärna hunnit sitta mer och prata med honom, men det kommer ju fler tillfällen! Två av tre raster startade bilen- sista gången fick vi kabla igång den igen *suck* Vad är det för fel?! Men jag fyndade iallafall! För där vi stannade för att köpa kaffe låg en tygaffär som var på g att läggas ner- så allt tyg kostade 10:-/m, fina gammeldags läderspännen 1:-/st och fina prickiga band 5:-/m *lycka*

Det är lite intressant detta med att det sägs att internet är osocialt- jag har ju lärt känna alla dessa människor via internet! Ingemar på sockerdricka.nu vilket är en skribentsajt. Före detta har vi träffats en gång förut på en poesiträff i Göteborg för 6-7 år sedan. Emil lärde jag känna på Silverplanet för många år sedan- även honom och hans flickvän träffade jag vid samma Göteborgsresa på en fika. Numera håller vi kontakten via facebook där jag även lärt känna min kusin Beatrice.

Allt som allt har det varit en underbar långhelg i Götebors och härliga möten med olika människor! Och barnen var mycket nöjda med festivalen!

På väg hem stannade jag hos en vän som har två små kattungar, de är ju bara så bedårande söta! Men jag har egentligen aldrig varit så förtjust i djur, jag har tyckt att djurgenen hoppat över mig eftersom både mamma, faderskapet och alla mina syskon älskar djur. Men nu har jag kommit på andra tankar… Jag satt där och mös med katterna då barndomsminnen dök upp i skallen på mig. Jag blev ju tvingad att cykla till grannen med våra kattungar ett par gånger om året för att han skulle avliva dem genom att slänga in dem i ladugårdsväggen. Vilket barn skyddar  inte sina känslor för att klara av det! Jag är ju lika djurkär som resten av familjen, men har ”fått göra mig kall” för djur för att klara av situationen jag tvingades in i…. lite tragiskt faktiskt… sådant utsätter man inte barn för!

Glad över flytten från

Skolavslutningen igår tog mig tillbaka till Östhammar med fika på fina Adas kaffestuga, ett av de mysigaste caféerna som finns! Många små rum, med gamla udda möbler, udda fina gamla kaffekoppar, jukebox och en helt fantastisk bakgård med servering under äppelträd och syrener! Barnen var nöjda med sina jättemaränger men jag skulle inte rekommendera den chokladöverdragna cocostoppen- den var så torr att jag inte ens åt upp halva.

På väg ut mötte vi några gamla bekanta, jag hejjade, relativt glatt och fick ett par avmätta hej tillbaka. Samma sak hände i Gimo på väg hem, i en butik ser jag en gammal granne och jag slänger ur mig ett hejhej! och fick samma avmätta hej tillbaka även där..

Jag kan ju säga att jag är extra glad över mötet med härliga Malin i hennes secondhandbutik, det ger hopp om vänlighet och ickedömande.
För det som händer är att jag känner mig dömd – en mamma FÅR inte flytta ifrån sina barn, vilket jag gjort. I dagens moderna värld, där man skriker efter jämställdhet så är det till faktum så att en pappa får arbeta borta, en pappa får flytta, utan att bli dömd av samhället, men inte en mamma. Även min psykiska ohälsa som gjort att jag tidvis undlåtit kontakt med mina barn ligger i vågskålen till min stora nackdel, som om jag valt att få depression, valt att må dåligt. Jag försöker se frammåt och inte blicka tillbaka och ångra och vända och vrida på den tid juag förlorat med mina älskade barn och hoppas på att det inte satt förstora spår i deras utveckling och framtid, såsom hänt i generationer bakåt både på min mammas och min pappas sida.

Vägen kantas många brokiga öden när man börjar gräva i min släkts historia.

Men jag har alltid försökt  sätta fina blommor i kanten på mina barns väg och hoppas att de kommer blomma vackert för dem i framtiden.

Jag är mycket glad över att slippa bo i Östhammar, men skulle såklart vilja

Funderingar

Jag är i grunden en positiv person med mycket energi, men lever inte så.. Har funderat lite på varför och kommit fram till att det är mycket som krockar, jag innehåller massor med pusselbitar som inte passar ihop. Jag växte upp i fosterfamilj där jag lärdes upp att tjäna, duga, hjälpa till och vara tyst.  Men jag är inte sån och jag måste försöka få ihop alla bitarna på något sätt, men det är svårt. Jag skulle vilja starta eget, men hur gör man när man är lärd att hålla sig i bakgrunden. Jag blev aldrig uppmuntrad att tänka själv- tvärtom. Och när jag läste eller tecknade så fick jag ideligen höra: -Kan du inte göra nåt annat. Jag gjorde ju ingen nytta.  Jag har heller inte fått lära mig välja då jag hela tiden fick allt serverat för mig – alltså, jag blev klädd och fick möbelerat utan alternativ. Jag var glad ändå som barn eftersom jag inte visste annat. Men när jag flyttat hemifrån var jag mycket velig- jag visste ju inte vad som var jag och vad som var min smak. Där har jag kommit långt idag, jag vet vad som är min stil och vad jag tycker om.
Jag är mycket kreativ och har många idéer men sätter hela tiden käppar i mina egna hjul av någon anledning. Jag är också mycket trött, mentalt trött trots att jag för tillfället är utan arbete och det är väl kanske mina inre konflikter som skapar denna utmattning.
Jag har iallafall tagit steget till att börja på en praktikplats som innehåller handarbete, kreativitet, nya tekniker hos en egenföretagende vilket jag känner är ett steg i rätt riktning.
Jag hoppas också på min kostomläggning då jag känt i flera år att jag faktiskt inte mår bra av socker och snabba kolhydrater. Från typ Mars 2009 till Juni 2010 åt jag LCHF-inspirerad kost och det skall jag nu återgå till. Jag bla sover bättre, min psoriasis lättar upp markant och jag förlorar övervikt vilket bara är positiva saker. Jag hoppas även på att det leder till att jag mår bättre mentalt och fysiskt.
Våren och sommaren kommer även med ljus och värme vilket jag längtar efter nu. Jag har liksom gått i ide i vinter och det är dax att ta sig ut!
Jag hoppas att 2011 blir ett förändringens år då jag mer lever som den jag är och inte går som i den dvala jag länge befunnit mig i. Ja, jag vet att det bara är jag själv som kan förändra mitt liv, men det är inte en lätt uppgift. Jag känner dock att det är något som tornar upp sig inombords och jag har inte en aning om vad det är ännu, men det visar sig 😉

Skall definitivt använda mitt positiva uttryck mer!

Tjoho, tjoho, här gungar en ko!

 

(bilden är från omslaget till barnboken Mamma Mu gungar)