Vet inte riktigt varför
men jag undviker folk.. bara några få jag umgås med just nu
De jag undviker mest är de närmaste.. de som bryr sig mest, nära vänner och släktingar.
Men oxå folk i allmänhet, trivs inte att gå in i affärer heller- om de inte är stora och anonyma, vill helst inte möta människor jag känner.
Det är väl kanske det jag är mest rädd för
Att jag svikit dem på något sätt.. Det blir ju dessutom vatten på kvarnen när de inte hör av sig heller..
ok, någon har hört av sig precis i början..
jag vet att några är besvikna att jag inte berättat om skilsmässan själv
men varför vara besviken på en människa i kris?!

Förlåt

Jag mår inte speciellt bra för tillfället..
har hemlängtan i mitt eget hus..
jag längtar efter att få vara själv hemma i typ en vecka.
Exmaken och jag har ingen lysande kommunikation precis.. mycket tystnad och underliggande problematik som förgiftar hela luften med dåliga energier och vibbar 😦
det tar helt luften ur mig och jag känner mig helt grå inuti mest av tiden, speciellt när jag är hemma.. vilket jag inte är så ofta just därför.

Jag är orolig över var jag ska bo
Jag vill så gärna bo kvar här i huset, mitt hem
Men utan arbete kan man väl räkna med ett hånskratt mitt i ansiktet av banken bara av att ställa frågan om jag kan få lån till att köpa ut D ur huset.
Jag vill ha kvar mitt hem! Mitt hus!
Jag vill absolut inte flytta in till stan igen- hemska tanke!! Jag vill inte ha folk nära inpå vägg i vägg. Jag vill ha skogen inpå knuten och grönska när jag tittar ut gemom fönstret. Jag skulle må riktigt dåligt om jag tvingades in i en fyrkantig lägenhet och stadsmiljö igen!

Hoppas på mirakel

Ett ljus i mörkret är musiken som kommit in i mitt liv, och nya vänner som är av samma sort som jag… lite småtrasiga, lite småknasiga, samma tänk…

Annonser