Eller något som inte finns
Lyssnade på ett program på radion häromdagen då ämnet mödomshinna diskuterades. En barnmorska berättade att hon som arbetat med gynokologi och undersökt tusentals flickor och kvinnor aldrig sett en mödomshinna. Hon sade att även hennes kollegor kunde intyga samma sak.
Jag blev förvånad när jag hörde att myten om mödomshinnan även innefattar en pärlemoskimrande hinna som täckte slidmynningen.
Det låter ju inte klokt!!
Men sanningen är denna: Det finns ingen mödomshinna!
Inte ens slemhinnevecken, som beskrivs i många böcker, spricker. Även detta är alltså en del av myten. Många gånger då blod hittas i den äktenskapliga sängen är det faktiskt blod från mannens ”sträng” som kan gå av under första samlaget, då den kan vara skör vid anspänning.
Tyvärr är det som inom så många områden ekonomiska krafter som styr även detta. Det finns en stor ekonomisk industri som drar vinning på att behålla denna myt och kirurgiska ingrepp som ”återskapar” och färgampuller är bara några av de saker som kan köpas för att ge en illusion av att mödomshinnan är ”bibehållen” inför äktenskapet.
Sedan har kvinnans sexualitet alltid varit något som ”inte finns” eller någon som måste kontrolleras.
Själv är jag lärd att man som kvinna ska ”ställa upp” på sin man när han har lust. Jag har dock aldrig förstått detta. Jag har ju också lust!
Jag undrar hur många kvinnor som fått lida för att de trots sin oskuld inte blödit på bröllopsnatten.
En man försökte redan för 1000 år sedan att döda denna myt utan att lyckas. Men det mest otroliga är att myten lever kvar i vårt upplysta informationssamhälle!
Så hjälp världens kvinnor – hjälp till att en gång för alla spräcka myten!
DET FINNS INGEN MÖDOMSHINNA!
Andra röster i ämnet: RFSU, Nabila på Metro, DN
december 7, 2008 kl 4:48 e m |
Nej, det håller jag inte med om. Jag tror visst att det finns en mödomshinna, däremot kan jag tänka mig att den ser annorlunda än än vad man tidigare trodde, och dessutom vet man att många flickor tränar bort hinnan, den spricker helt enkelt av sig självt. Man kan vinkla det mesta så att det blir ett intressant program..
Min första gång jag penetrerades var ganska obehaglig. Några killar höll fast mig medan en av dem körde in sitt finger. det var definitivt något som tog emot och det gjorde rejält ont när det ”sprack”. Killarna märkte också det och blev rädda och lät mig vara ifred. Men jag hade blod i trosorna och det var då inte från någon ”sträng” från killen, såvida inte den ”flög” in i mig.
Som tur var tog ja inte någon större skada, har behållt min sexuella lust, även om jag är sur på dem. Å andra sidan har jag inte heller alltid varit så schysst mot killar..